Ska det få vara så här?

Jag vaknade en solig dag.
Ville ut och leka.
Men jag var alldeles sliten och svag.
Jag ville säga till mamma, men jag tveka.

Jag är tre år.
Pappa slår mig nästan varenda dag.
Ingen vet hur dåligt jag mår.
Ingen vet att jag är sliten och svag.

Jag är ju så liten.
Pappa dricker ofta.
Han blir så konstig av all spriten.
Innan han slår mig sätter han i min mun för att jag inte ska skrika en stickig kofta.

Jag är liten och förstår ingenting är det många som säger.
Är instängd med mina dockor i mitt hus.
Jag får aldrig leka med några andra tjejer.
Känner mig liten som en mus.

På kvällen mår jag dåligt och kräks blod.
Pappa har slagit mig många gånger idag.
Finns det ingen som är det minsta god?
Känner mig så svag.

På natten hände något med mig.
Jag såg ett starkt ljus.
Jag är död pappa, tack vare dig.
Jag finns inte längre i vårt lilla hus.   
                              image5

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0